Så låt oss helt enkelt släppa det principiella ställningskriget mellan en "politik" som allt för ofta i denna konflikt får ett religiöst skimmer kring sig och en "religion" som på motsvarande sätt ofta tycks bli allt för pragmatisk-politisk. Vad blir det då av gränsen? Och låt oss istället befästa de spelregler som borde gälla, oavsett "politik" eller "religion": demokrati, folkets styre.
Inte för att demokrati är så väldigt bra. Gud vet att demokratin är mänsklig och därmed väldigt bristfällig, ja sekulär skulle man kunna säga. Utan för att vi inte har något bättre alternativ. Eller? Ja, låt höra då!
Men demokrati är inte bara yttrandefrihet i, inför och efter ett beslutsfattande, i byggandet av en juridisk kropp. Demokrati är också denna frihet, men inte bara. Nej, om det är folkets styre vi pratar om så är det också folkets styrka (utan styrka inget styre): folkets tillgång till mat, sjukvård och fritid. Kort sagt: folkets hälsa. Här duger inte majoritetens diktatur eller den rika minoritetens makt på de svagas bekostnad. Nej här duger bara hela folkets välfärd: en för alla, alla för en.
Vilket folk, blir då den avgörande frågan för all demokrati? Ja, kan vi verkligen prata om demokrati innan vi på allvar har ställt oss denna fråga? Det finns bara ett hållbart svar på denna fråga: folket är hela mänskligheten, det globala samhället inom ramen för jordens ekonomi och ekologi.
Demokrati, med denna specifika inriktning, är vägen fram för det goda livet. Endast här kan gränsen och den goda samverkan mellan politik och religion upprätthållas och befästas.
- Posted using BlogPress from my iPad
Location:Ålabodarna
0 kommentarer:
Skicka en kommentar