För ett öppet nattvardsbord

Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord i den meningen att "alla som är döpta (oavsett tradition) i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn inbjuds till måltiden." Se Kyrkoordningen kapitel 20.

Jag anser att vi borde ha ett öppet nattvardsbord för alla som vill komma till måltiden.

Jag är inte ensam om denna åsikt. I praktiken sker detta redan i många, om inte de flesta, av våra församlingar. Två motioner i ärendet har inkommit till Kyrkomötet de senaste 5 åren: 2005 från Johan Linnman och Anders Åkerlund och 2009 från Johan Åkesson. Motionerna fick dock avslag av Kyrkomötet på Läronämndens och Gudstjänstutskottets inrådan. Kanske kan man skönja en öppning i och med att Kyrkostyrelsen ändå fick i uppdrag "att teologiskt och pastoralt aktualisera (sic!) det nödvändiga sambandet mellan dop och nattvard." Jag har mailat Kyrkostyrelsen med frågan hur man har aktualiserat detta uppdrag, men inte fått något svar.

Man måste nog säga att de argument för ett stängt nattvardsbord som hittills har givits från Läronämnden och Gudstjänstgruppen är ganska svaga:

• "Dop och nattvard hör ihop"

Det är väl i och för sig riktigt att dop och nattvard hör ihop, i Jesus Kristus. För liksom dopet är Jesu Kristi (enda och ena) dop: det dop som Jesus döptes med av Johannes, det dop som Jesus döpte sin kyrka med på Pingstdagen, det dop som Kristi kyrka döper med i Jesu namn, så är nattvarden Jesu Kristi heliga måltid, Kristi kropp och blod som utges och utgjuts för och till oss som vill ta emot denna nåd.


Men varför skulle detta betyda att odöpta personer inte skulle vara välkomna till nattvard? Skulle inte samma logik förbjuda dop för den som ännu inte har deltagit i måltiden?

• "Nattvarden är de döptas måltid"

Detta kan vi väl gå med på, även om Jesu egna lärjungar och efterföljare inte tycks ha känt till detta. Men varför skulle det att nattvarden är de döptas måltid, alltså att Jesu Kristi kropp och blod utges för dem som har dött och begravts med honom, alltså att livets bröd utges till den mänsklighet som Gud i honom har uppväckt ifrån de döda, varför skulle det innebära att odöpta uteslöts från detta brödunder? Samma logik skulle väl innebära att syndare uteslöts från den kyrka som är de heligas gemenskap? Men liksom kyrkan inte blir mindre helig genom att det är syndare som inlemmas, så blir inte nattvarden mindre de döptas måltid genom att odöpta deltar. Medan vi ännu var odöpta gav Gud sig själv och sitt eget liv för sin mänsklighet i sin egen sons gestalt.

• "Det skulle riskera att försvaga dopets ställning"

Om det dop vi pratar om är Jesu Kristi dop, behöver vi då ängslas över att dess ställning skall bli så mycket svagare?! Och, om det nu är Jesus vi talar om, behöver vi då verkligen oroa oss över att denna kraft i grunden ska rubbas, om än i dess svagaste ställning? Var är allt tal om förekommande nåd som kyrkans dopteologi så ofta annars betonar? Orkade den inte hela vägen fram till altaret?

• "I praktiken deltar människor som inte döpts"

Gudstjänstutskottet är medvetet om detta: att lära och praktik inte stämmer överens i denna fråga. Men man vågar inte ta konsenvenserna av detta: att ändra i kyrkans lära eller strama åt i kyrkans praktik. Tanken är kanske att man å ena sidan vill knyta an till och skapa gemenskap med de stora kyrkotraditionerna, men å andra sidan vill låta församlingarna bevara största möjliga autonomi, särskilt i frågor där argumenten sviktar.


För frågan är om inte det bästa argumentet mot ett öppet nattvardsbord är just traditionsargumentet: Så har vi alltid (sedan 100-talet i mindre och sedan 300-talet i större utsträcking) gjort, och så lär våra bekännelseskrifter (alltså inte apostolicum eller nicenum!). Det är vår tradition att göra så. Det är inget dåligt argument, för vi ska visa aktning för våra fäder och mödrar. Vad har vi för rätt och möjlighet att ifrågasätta det goda i deras lära och praxis? Men frågan är ändå om det är ett tillräckligt bra argument om vi först och främst ska lyda Guds första bud? Om vi inte har denna kritiska udd riktad också mot våra anfäder, kan vi då i grund och botten vara solidariska med dem, i grund och botten hedra just dem?

Det finns säkert många andra (bättre och sämre) argument mot ett öppet nattvardsbord för odöpta. Men jag tror att vägen fram för Svenska kyrkan måste vara ett tydligt ställningstagande för ett öppet nattvardsbord. Inte i den meningen att denna måltid blir ihålig och vag, att vi i ett försök att locka medlemmar och anhängare, eller på grund av osäkerhet och rädsla, blir otydliga med vad detta är för bröd och vin.

I denna mening är jag alltså för ett öppet nattvardsbord:

Att alla som vill här får ta emot den Jesus Kristus som Gud har givit alla människor och hela mänskligheten.

Location:Renströmsgatan,,Sverige