Bibeln är Guds ord i människors ord

(hemuppgift i GT om Bibelns inspiration)

Vad det gäller frågan om synen på Bibelns inspiration så finns det en stor mängd skiljda ståndpunkter och variationer. Detta beror nog inte bara på att man kan tycka väldigt olika i sakfrågan, utan kanske ofta också på att man i högre grad än man är medveten om menar olika saker med samma begrepp och samma saker med olika begrepp. Är Bibeln, och/eller dess författare, inspirerad eller inte, inspirerande eller inte? Är Bibeln exspirerad eller har den kanske exspirerat?

Jag anser att frågan om Bibelns inspiration är teologisk. Den kan med andra ord inte besvaras med en ren redogörelse utan den kräver ett ställningstagande av något slag. Jag kommer därför att försöka redogöra för vad jag tycker är en god teologisk syn på Bibelns inspiration genom att relatera den till vad som enligt min mening är sämre bibelsyner. Jag föredrar dock att framför begreppet ”inspiration” – ett begrepp som också har sin plats, men som ofta får mytologiska övertoner och som lätt uppfattas som onödigt polemiskt - tala om Bibeln som Guds ord och diskutera i vilken mån Bibeln är Guds ord. Det ska också tidigt klargöras att teologiskt innebär mänskligt och att teologi liksom allt annat mänskligt företagande också i sina bästa stunder och i sina ädlaste former är hopplöst bristfällig.

              

Bibeln är Guds ord. Detta betyder att vi ska vända oss till Bibeln när vi söker Guds ord och att vi ska söka Guds ord när vi vänder oss till Bibeln. Hela Bibelns alla delar och Bibeln i sin helhet är Guds ord. Detta betyder emellertid inte att Bibeln är Guds ord i sig själv, att vi så att säga har Guds ord i vår bokhylla i den mån vi har Bibeln där, att damma av och ta fram allt efter behov och lämpligt tillfälle. Vi kan inte ha Guds ord så som vi har en pocketutgåva av Bibel 2000 (om vi har en annan översättning gör inte en millimeter i detta avseende!) i fickan. Vi kan över huvud taget inte ha Guds ord. Om det ska vara tal om något innehav så kan det endast handla om att det är Guds ord som har oss.

              

Bibeln är Guds ord i människors ord. Att Bibeln är Guds ord förminskar eller relativiserar inte det faktum att Bibeln är människors ord. Bibeln har inte fallit ner till oss från himlen eller reciterats för oss av änglar. Bibelns författare är inga perfekta människor, utan människor med samma typ av fel och brister som människor i allmänhet har. I vissa avseenden kan Bibelns författare och redaktörer vara högst tvivelaktiga vad det gäller kunskaper om och insikter i exempelvis etik, historia och naturvetenskap. Men liksom det att Bibeln är Guds ord inte förminskar de bibliska författarnas mänsklighet så är det viktigt att åter påminna om det omvända: de bibliska författarnas mänsklighet förminskar inte Bibelns legitima anspråk på att vara Guds ord. De bibliska författarna och redaktörerna är inte ofelbara, och deras felbarhet var helt och hållet med dem när de gav sitt bibliska bidrag, men det betyder inte att Bibeln är felbar. Vi bör inte ta parti för eller emot Bibelns ofelbarhet, för Bibeln är Guds (ofelbara) ord i människors (felbara ord).

              

Bibeln är Guds ord i dialogen mellan Gud och människa. I Bibeln uppenbarar sig ett samtal mellan Gud och människa, ett samtal där visserligen Gud har första och sista ordet, men där även människans ord - hennes mer eller mindre exemplariska politik och leverne, mer eller mindre uppriktiga fromhet, hennes ibland högljudda och ibland tystare böner – tas på fullt allvar. Guds ord är denna dialog. Dialogens första och sista bokstav är Gud, Guds ursprungliga tilltal och Guds slutgiltiga svar. Men däremellan ryms (och inte bara som en parantes) det mänskliga ordet.  

              

Bibeln är, med andra ord, Guds ord i sitt vittnesbörd om Jesus Kristus. Om Bibeln är Guds ord i dialogen mellan Gud och människa så måste det innebära att Bibeln som sådan inte kan utgöra den fulla ramen för denna dialog, som om detta samtal bara tog plats i Bibeln. Som om inte Gud talade och har talat innan Bibelns tillkomst och utanför den geografiska, politiska och religiösa scen som Bibeln utgör. Som om inte Gud talar lika klart och tydligt, lika svårgripbart, idag! Bibeln pekar inte mot sig själv utan bort från sig själv. Bibeln är Guds ord, inte i sig själv alltså, utan i och med att den vittnar om hur Gud ursprungligen talade och fortsätter att tala med och genom sin mänsklighet. Jesus Kristus är Ordet som Bibeln vittnar om. Han är Guds ord och inte desto mindre ett mänskligt ord.

              Bibeln är Guds ord i sitt tilltal till oss. Bibeln är Guds ord i dialogen mellan Gud och människa. Detta är alltså inte bara en dialog som vi kan läsa om i Bibeln, det är en dialog som vi deltar i genom Bibeln. Genom vårt Bibelstudium (vårt läsande i och talande om) tilltalar Gud själv oss. Inte bara genom att säga ”Jesus, Jesus” (det vore väl ett alltför förutsägbart gudsord?), utan genom att verkligen tala till oss.

              

Jag har försökt beskriva min bibelsyn och jag tror att man enkelt kan se vilka tendenser i bibelsyn som jag polemiserar mot. Självklart tycker jag att ”min” bibelsyn är ganska bra och den bästa jag känner till och förmår uttrycka. Samtidigt vet jag två saker: för det första att mina kunskaper i ämnet är mycket begränsade och att min bibelsyn är i stort behov av fortsatt utveckling. För det andra: också den bästa bibelsyn kan liksom den ädlaste teologi inte bli mer än ett mänskligt försök och riskerar alltid att få de värsta konsekvenser. Med andra ord: en god Bibelsyn garanterar inte en god användning av Bibeln, lika lite som en dålig Bibelsyn garanterar en dålig användning. Hur vi än tänker och handlar så finns det en mycket stor risk att vår Bibelläsning fördunklas av våra egna upphöjda principer av det ena eller det andra slaget.

              

Det finns ändå ett principiellt ställningstagande som är viktigt att ta för den generella bibelforskningens sak och för Bibelns generella ställning hos Guds mänsklighet. Det går alltså enligt min mening inte att hålla Bibeln som Guds ord om man inte i samma andetag också håller den för (mänskliga) människors ord. Detta är ett fundamentalteologiskt krav. Men det går inte att kräva det omvända. Med andra ord: det går att hålla Bibeln för människors ord utan att hålla den för Guds ord. Det är inte en lika riktig ståndpunkt som den första, den är inte på samma sätt värdig det anspråk Bibeln gör. Men det är en legitim hållning som måste respekteras. Att hålla Bibeln för Guds ord kräver ju en tro, den tro som Bibeln vill väcka och den tro som Bibeln vill att vi ska lyssna till det bibliska budskapet med. Men alla har inte denna tro. Det kanske i och för sig är tråkigt. Men vem kan ärligen säga att hon hade denna tro första gången hon hörde eller läste Bibeln? Det finns en stor risk att vi upphöjer vår tro på Bibeln på bekostnad av en verklig tilltro till att Bibeln tål också otro och tro i tvivlets form. På det viset riskerar vi inte bara att göra det svårt för icke troende att finna Bibeln tilltalande, vi riskerar att med vår stora tro snarast vittna om ett grundläggande tvivel hos oss själva. Har för övrigt inte just de människor som kanske öppet förnekade en tro på Bibeln som Guds ord, eller de vars sanna tro vi öppet eller fördolt betvivlade, ofta varit människor som gav oss viktiga och kanske avgörande kunskaper om och insikter i Bibeln och dess budskap?

Detta relaterar för övrigt till ”problemet” att Bibeln å ena sidan är Guds ord och frälsningshistoria, men å andra sidan är ett vittnesbörd om den allmänna historien. Med andra ord: Bibeln gör visserligen anspråk på att beskriva Guds frälsningshistoria men knappast på att i alla avseenden ge en, utifrån den historiska vetenskapen, historiskt korrekt skildring. Det går därför inte riktigt att beskylla Bibeln för tillkortakommanden i detta avseende. Samtidigt utgör Bibeln, vare sig den eller dess supporters nu vill det eller ej, ett mycket viktigt allmänhistoriskt dokument. Skulle det vara vår sak att kräva eller ens uppmana den allmänna historieforskningen att inte studera och alltså utifrån bästa förmåga bedöma de bibliska skrifternas källvärde? Knappast. Det vore inte bara att förneka Bibelns allmänmänskliga värde, det skulle även på ett alltför egenmäktigt och självsäkert sätt rita den frälsningshistoriska kartans gränser gentemot sin omvärld. Det är mer värdigt Guds fortsatta verksamhet att samtidigt som man håller Bibeln som Guds ord låta det mänskliga ordet, i och utanför Bibeln, ocensurerat komma till tals och bli hört.