Avmytologisering enligt Barth och Bultmann

Förra veckan läste jag Bultmanns Jesus Kristus och avmytologiseringen eftersom jag för ett tag sedan kom över denna bok på ett antikvariat och för att jag ville försöka förstå vad det är Bultmann egentligen menar med "avmytologisering". Min tidigare uppfattning av Bultmann har jag främst fått i andra hand via Barth, vilket förstås är en ganska kritisk bild, men som jag måste anse rättvis, åtminstone avseende ovan nämnda bok.

Barth talar också om avmytologisering, men menar då något helt annat.

Förenklat skulle jag säga att skillnaden mellan Barth och Bultmann vad det gäller avmytologisering huvudsakligen är att Bultmann utgår ifrån sanningen sådan han finner den hos den moderna människan, i hennes värld och världsbild, och försöker sedan med hjälp av denna sanning avmytologisera mytologiska föreställningar i Bibeln, medan Barth tvärtom försöker bereda plats för den sanning som han menar uppenbarar sig i Bibeln för att med hjälp av denna sanning försöka avmytologisera mytologiska föreställningar hos den moderna människan, i hennes värld och världsbild. Bultmann försöker således avmytologisera t.ex. jungfrufödsel, uppståndelse och andra bibliska underverk, Barth däremot t.ex. nationalsm, nazism, kommunism och kapitalism. Skillnaden är alltså fundamental och yttrar sig också radikalt olika.

Det kan inte råda någon tvekan om att Bultmann begår ett stort misstag, både på så vis att han underskattar den antika människan och överskattar den moderna, men också och som en följd därav att han hellre lyssnar till den sanning som världen tycks äga än den sanning som Gud uppenbarar i Bibeln, den sanning som avslöjar världen som osann. Till Bultmanns försvar får man dock säga något. Visst äger den moderna världen kunskaper som den antika, inte minst i dess judiska kontext, inte ägde, kunskaper som vi naturligtvis inte har någon rätt att förtränga utan som vi skall låta forma oss och våra beslut. Visst finns det mytologiska föreställningar också i Bibeln på olika plan. Det är förstås också riktigt som Bultmann hävdar att ingen människa kan göra sig fri från världsliga föreställningar (vad vore det för ett ufo?!) och att man därför bör göra sig medveten om detta och ta till sig och utgå ifrån de föreställningar som är mest sanna. Men fokus för teologen måste ändå vara det ord som kommer från Gud och som är något helt annat än de sanningar som vi bär och trodde oss bära.

Teologin skall lära känna filosofins tankegångar, t.ex. existentialismens med tanke på Bultmann, också såsom de nödvändigtivs (mer eller mindre medvetet) yttrar sig även inom teologin, lära sig älska dem och lära av dem. Men teologin får aldrig låta någon filosofi diktera för och härska över sig.