Finns det två begrepp som å ena sidan hör så oåtskiljeligt nära samman och som samtidigt, å andra sidan, så sällan nämns tillsammans och i detta sitt rätta sammanhang?
För vi har här, uppenbarligen, att göra med två aspekter av en och samma sak: allas vårt gemensamma hem och hus, jorden och universum, Guds kosmiska skapelse som vi har givits att, efter bästa huvud och hjärta, vårda och förvalta till Guds ära. Hur länge till kan detta, som är klart som solen, fördunklas av den allmänna expertisen och förnekas av den allmänna köpkraften?
Ekologi är hemkunskap, den kunskap och förståelse vi som skapelsens krona gemensamt och enskilt bär (har burit och skall bära) och skall förmedla om vår jord (och om jordens plats i universum) och om dess större och mindre invånare, om dess ädlare och enklare, mer eller mindre livfulla, livsformer. Vi är kallade till att lära känna denna skapelses alla djup och höjder, sammanhang och processer, utvecklingar och avvecklingar, möjligheter och begränsningar. Vi är kallade, själva skapade och således själva begränsade, till att lära känna detta vårt hems hela omfång, utan rädsla, utan att förtränga eller försöka fördunkla det som är sant om den plats, den tid och det rum, som givits oss att verka i. Vi är kallade till att vara ekologiska, att med hela vårt väsen känna och förstå denna vår världs hela mångfald.
Ekonomi är hushållning, vårt förvaltande av skapelsen och av hela denna världs alla rikedomar och resurser, krafter och tillgångar. Vi är kallade till att med vår maktställning, med alla våra styrkor och förmågor, tjäna denna värld, inte tjäna på den. Vi är inte kallade till att härska över världen, och vi är inte kallade till att lyda under världen. Vi är kallade till att, med Gud som vår ende Herre och kung, stå och verka mitt i världen, som ett heligt tempel mitt i en fördärvad omgivning. Vi är kallade till att vara ekonomiska, att bygga hållbart, som om (et sic est!) hela universum, alla dess (mer eller mindre lysande) stjärnor, alla dess (klart eller oklart sammanhängande) livsformer och hela dess (födolda och uppenbarade) historia, endast (fast vad kan vara större än just detta?!) fanns till för denna enda sak: att ära och prisa Gud och att vittna om Guds eviga rike.
Varför vi? Vad är vi att kunna detta?
Gud kallar oss, han ropar på oss genom sitt tilltal från evighet till evighet. Vi behöver inte söka efter orden, vi behöver inte finna på svar efter eget huvud. Gud har själv givit sitt ursprungliga och slutgiltiga svar på detta tilltal:
Jesus Kristus
2 kommentarer:
Hej Petter!
Tack för dina kommentarer till mitt inlägg på Umeå Apologetik där jag nämnde Barth litegrann i relation till vetenskap och kristen tro.
Jag vet inte riktigt lösenordet, jag glömmer det jämt, ska fråga Leif, han har det. Tills vidare kommenterar jag här.
Det är möjligt att jag missuppfattat Barth en hel del i sammanhanget, jag är långt ifrån någon Barth kännare vill jag medge.
Du verkar däremot vara ordentligt påläst gällande Barth. Vilken syn hade han på vetenskap och kristen tro i relation till varandra?
mvh
Johannes
Hej Johannes och tack för din kommentar!
Barths syn på vetenskap och kristen tro i relation till varandra kan belysas från olika håll tror jag, mycket beroende på hur man definierar "vetenskap".
Det första att säga är nog ändå att Barth ägnade ganska mkt tid åt att försvara teologins position som vetenskap. Teologi är en vetenskap vars "sak" eller "objekt" är Gud som han uppenbarar sig i den heliga skrift.
På vissa sätt är det ingen skillnad mellan teologin som vetenskap och andra vetenskaper, ex. de naturvetenskapliga vetenskaperna eller de humanistiska vetenskaperna. De försöker alla (med skiftande, aldrig med absolut, framgång) att definiera sitt stuideområde och sedan förhålla sig vetenskapligt, d.v.s. sakligt och objektivt, till sitt ämne.
Det finns dock några fundamentala olikheter som både ger teologin sin enastående skönhet men som också alltid kommer att ge anledning för omgiviningen att ifrågasätta teologins legitimitet, de förstår sig helt enkelt inte på denna skönhet! Jag skall här nämna två:
1. Teologi är fides quaerens intellectum ("tro som söker förståelse"). Teologin har sin utgångspunkt i tro, utan tro går det inte att förstå sig på teologins objekt och det går alltså inte heller att ha en vetenskaplig hållning i teologin utan tro. På sätt och vis gäller väl detta alla vetenskaper, utan tillit, förtroende och förtrogenhet är det svårt att tänka sig mänsklig och meningsfull forskning. Men denna utgångspunkt kallas i de andra vetenskaperna inte för tro, eller så finns helt enkelt inte denna reflexion.
2. Teologins objekt eller sak är inget dött föremål, tvärtom, teologins föremål är innerst och ytterst sett själv subjekt, universums skapare, och vår herre Jesus Kristus. I människan Jesus ger sig Gud till känna, han gör sig begriplig för oss, han låter oss lära känna honom precis som han är. Men denna människa är inte vilken människa som helst och heller inte människan i allmänhet (teologi är något helt annat än antropologi!!) utan alltså just denne människa och den Gud som vi möter i honom. I detta möte är det först och sist inte vi som teologer som har greppet om vårt studieobjekt, vilket väl är fallet i de flesta andra vetenskaper: vi står inför Gud inte för att vi begripit oss på honom utan för att vi blivit gripna av honom, vi söker Gud därför att han först har funnit oss och vi måste i vårt studium fortsätt låta honom vara subjekt och göra oss själva till objekt i förhållande till honom, för honom att ta boning i och förvandla.
Detta tror jag är något litet av allt det som Barth skulle kunna ha att säga om denna sak. Hoppas det var ungefär detta du frågade efter och att svaret kan vara till ngn hjälp.
Mvh Petter
Skicka en kommentar