Kyrkomötet
Det är snart dags för Kyrkomöte (25–28 september och 23–26 oktober) och på Svenska kyrkans hemsida kan man bl.a. ta del av de motioner som skall behandlas
I motion 91 lägger Ola Isacsson fram ett förslag på ändring av Kyrkoordningens 19 kapitel som syftar till att skapa en gemensam teologi för (späd)barn- och vuxendop. Jag tycker det verkar vara ett förslag i helt rätt riktning:
"Motionen avser att återerövra en gemensam teologi kring barn- och vuxendop: viljan att söka Jesus är avgörande för dop. I barndopet höjs ribban så att föräldrarna uttrycker den viljan för sitt barn. I vuxendopet sänks ribban så att viljan är tillräcklig för att bli döpt."
I motion 59 skriver Seth Henriksson angående Svenska kyrkans namn och identitet:
"Namnet Svenska kyrkan är mer ett hinder än en tillgång i det internationella arbetet och utbytet eftersom den nationella identiteten anges som primär och dominant i namnet. Invandrare upplever att kyrkans namn är något av en tröskel att komma över... Det är hög tid att släppa den nationalistiska orientering som begreppet Svenska kyrkan signalerar."
Jag håller helt med om detta, men däremot inte om Seths namnförslag "Evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, på engelska Evangelical Lutheran Church in Sweden (ELCS)." Mitt förslag är istället att man namnmässigt ställer sig närmare EKD (Evangeliska kyrkan i Tyskland) och således blir EKS (Evangeliska kyrkan i Sverige) eller SEK (Svenska evangeliska kyrkan), inte minst med hänsyn till Luther!
En liknande fråga behandlar Aleksander Radler i motion 51, där han efterlyser ett "lärodokument" som kan hjälpa till att definiera kyrkans identitet. Jag tycker att det är ett intressant förslag, men jag vill med hänvisning till ett tidigare inlägg gärna skilja på trosbekännelse och trosförklaring. Att Svenska kyrkan fortfarande inte har en länk till sina bekännelseskrifter är för övrigt bedrövligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad är poängen med att kalla Svenska kyrkan "Svenska Evangeliska kyrkan"? Svenska kyrkan har ju nästan samma bredd som Church of England och den innehåller många olika traditioner. Den lutherska traditionen i Svenska kyrkan är ju inte så stark längre i och med de ekumeniska rörelserna som skett sedan 1900-talets början.
Luther i alla ära, men liturgiskt sett står vi mycket närmare den katolska kyrkan.
Tack för din kommentar, Jonatan!
Så här ser jag på saken:
Poängen med att definiera sig som en evangelisk kyrka snarare än svensk kyrka är som jag ser det en (liten men inte betydelselös) del i identiteten som kyrka på evangeliets grund. Frågan kommer att bli allt mer akut i takt med å ena sidan att den svenska kulturens inflytande minskar globalt och å andra att globala kulturers inflytande ökar nationellt. Det handlar helt enkelt om denna kyrkas överlevnad och vad i den som är värt att hålla vid liv.
Church of England tvingas för sin överlevnad att starkare betona att man är den Anglikanska kyrkan. Även om man där stundom får liknande problem så har man samtidigt en anglikansk kultur (från USA till Australien, från England till Sydafrika!) som stödjer idén om en anglikansk kyrka.
Man kan tänka sig en annan väg för Svenska kyrkan, den jag tror att du antyder: att betona samhörigheten med den romersk-katolska kyrkan, och eventuellt andra "folkkyrkliga" kyrkor. Problemet, rent överlevnadsmässigt (förutom teologiskt), är att man då tids nog kommer till punkten då det inte finns någon anledning (eller möjlighet) att längre vara Svenska (katolska) kyrkan utan väljer (eller tvingas) att bli (svenska) Katolska kyrkan.
Slutligen, vad det gäller den evangeliska kyrkoidentiteten, finns det enligt min mening ingen motsättning mellan den och vad som ibland kallas för katolsk liturgi. Jag tror att vi kommer att se flera "lågkyrkliga" evangeliska samfund sträva efter en mer "högkyrklig" liturgi framöver.
Luther har inte första eller sista ordet på vad en evangelisk kyrka är!
En del av detta är rena gissningar, men jag tror att det kan ligga en hel del i dem...
Mvh Petter
Apropå ingenting: min blogglänk fungerar inte. Den skall vara "http://typ.nu/blogg".
Ok, fixat!
Du skall inte kommentera min förra kommentar?
Mvh Petter
Jojo, visst finns redan nu tendenserna att lågkyrkliga samfund och fraktioner blir högkyrkligare. Men jag tror i alla fall inte på att Svenska kyrkan behöver profileras som evangelisk, framför allt inte i en tid då bibeltolkningen inte enbart är evangelisk, dvs uteslutande se till människans ögonblickliga möte med Guds ord i Bibeln utan att ta hänsyn till den stora traditionen av bibeltolkning. I Sverige finns ett kraftigt intresse för historia, även tolkningshistoria. Se bara på patristikintresset!
Den evangeliska teologin spelar ut sig själv, då den både hävdar den ögonblickliga tolkningen i stundens hetta, samtidigt som evangeliska rörelser idag är väldigt konservativa och har många outtalade tolkningsnycklar som ändå finns där.
Hej igen Jonatan!
Grattis och lycka till i din nya tjänst i Karlstad stift. Visnums kyrka ser mycket fin ut, och Kristenehamn skall ju också vara en vacker ort. Är det där de har Picasso-statyn? Varför har de det? Hursomhelst...
Vi ser uppenbarligen detta på olika sätt, och så får det vara, men jag vill ändå kommentera.
Sedan när blev det definitionen av evangelisk teologi att den inte skulle ta hänsyn till traditionen, till olika bibeltolkningar i äldre och yngre tid? Det finns säkert många "evangeliska" teologer och grupperingar som ser så på sin uppgift med det är inte en definition av evangelisk teologi.
Karl Barth har jämfört hur han tycker vi bör förhålla oss till Bibel och tradition med det första och det fjärde budordet. Dvs, först kommer Bibeln som representerar Herren vår Gud i sitt ord. Gentemot detta bud måste alla andra prövas. Men det fjärde budet, att vi skall vörda våra trosfäder och mödrar genom att uppmärksamt lyssna till vad de har att säga, inte minst om Bibeln och om Guds evangelium, får absolut inte försakas.
Detta är bara en liknelse, det viktiga, vilket du också antyder i slutet av din kommentar, är insikten om att det är omöjligt att läsa och försöka förstå Bibeln utan sina medmänniskor, lika omöjligt som det är för en enskild person att vara kyrka eller för en enskild lem att vara kropp.
Självklart skall vi lyssna på traditionen!
Detta är ju också Luthers inställning. Men med Luther vet vi också vad som kommer först: inte traditionen, inte nationen och inte Luther. Först kommer Gud själv, i sitt ord, i sitt evangelium om sig själv och om sin son Jesus Kristus. Utifrån detta skall varje människa (också våra heliga fäder, också du och jag) bedömas. Vi kan inte annat än att göra vårt bästa för att låta detta ord komma till tals och själva berätta om det, självklart också med hjälp av våra samtida och forntida trosfränder.
Mvh Petter
Skicka en kommentar