Jag har nu avslutat Gustaf Auléns Den kristna Gudsbilden och återgår till ett studieämne som jag har varit tvungen att lägga på hyllan ett tag, nämligen Karl Barths utkorelselära. Jag lär återkomma till Aulén vid senare tillfälle, han är väl värd att läsa, inte minst hans förmåga att peka på historiens och samtidens tendenser är belysande. Baksidan med Aulén (liksom med Wingren och Nygren) tycks med Barths ord vara att "alla vägar bär till Luther".

Här några sista karaktäristiska rader från Aulén:
"Teologin har ingen angelägnare uppgift än att låta den kristna livstolkningen alltigenom bestämmas av kristendommens eget grundmotiv. Den uppgift, som så ställes, är från en sida sett konstant och förblivande men från en annan ständigt ny. Ty det kristna grundmotivet existerar icke såsom en stereotyp lärosats utan såsom en levande och skapande kraft. Därför skola, i framtiden såsom hittills, »teologierna» växla - de skola födas, åldras, dö och ersättas av andra. Det må icke oroa oss. Teologi är tolkning, tolkning av den kristna tron. Och om denna tolkning gäller det alltid, att den ser endels och förstår endels. Teologi är tolkning - men kristendomen själv är realiteten, den andliga verkligheten, som tolkas. Den består. Dess levande andemakt är oförgänglig, alltid lika ung och frisk - hur än teologins tolkningar kunna växla." (s. 393)