Aulén - Den kristna gudsbilden (II)

"Den i nutiden ofta mötande frågeställningen kristocentriskt eller teocentriskt betraktelsesätt är fullt förklarlig, för att icke säga oundviklig, utifrån den ritschlska teologins förutsättningar, men den är från Luthers utgångspunkt fullkomligt ovidkommande, ja, i grunden meningslös. Ett dylikt alternativ är för honom i själva verket otänkbart. Det är för Luther icke bara så, att vi här möta ett mänskligt vittne om Gud, utan vi möta Gud själv: det är den gudomliga viljan som direkt och omedelbart gripes i detta konkreta mänskliga liv, i dess gärning och i dess lidande. Det är alltså icke fråga om det historiska såsom sådant utan om detta historiska såsom tillika »överhistoriskt», såsom bärare av det gudomliga livet. Detta mänskliga är icke något vid sidan av det gudomliga utan det är e t t med det gudomliga. Denna mänskliga vilja befinner sig icke bara i överensstämmelse med den gudomliga viljan, i samklang med denna - det råder istället mellan dessa viljor full enhet, full unitas."
(Den kristna gudsbilden 1927, s 181)