Wingren - Luthers lära om kallelsen (II)

"På jorden hör alltså kallelsen hemma, icke i himmelen, och mot nästan är den riktad, icke mot Gud. Detta är en synnerligen viktig preliminär bestämning. Man sträcker sig i kallelsen icke upp emot Gud, utan man böjer sig ned mot jorden. När man så gör, sker Guds fortsatta skapelseverk: Guds kärlek tar gestalt på jorden, och det yttre blir vittne om Guds kärlek." (sid 20)

"När nu någon kommer med gärningarna inför Gud i himmelens rike, så upphävs Guds ordning i båda rikena. Eftersom Kristi regemente är givande och nåd och evangelium, så betyder gärningen här ett försök att avsätta Kristus från hans tron: människan låter sina gärningar konkurrera med himmelens konung. Men samtidigt är nästan försummad på jorden: gärningen är tydligen ej gjord för nästans skull utan för att pråla med inför Gud. Tron är upphävd i himmelen och kärleken är upphävd på jorden: varken Gud eller nästan får det, som tillkommer vardera." (23-24)