Martin Luther om Romarbrevet
"Detta brev är nya testamentets rätta huvudstycke och det allra klaraste evangelium. Det är väl värt för en kristen människa, inte bara att kunna det utantill ord för ord, utan att umgås med det dagligen, som ett dagligt bröd för själen. Ty aldrig kan det läsas eller betraktas för mycket. Ju mer det behandlas, desto värdefullare blir det, och desto bättre smakar det. Därför vill jag också tjänstgöra åt det, och (i den mån Gud tillåter) genom detta företal bereda en ingång till det, så att det kan förstås på bästa sätt av var och en. Ty hittills har det fördunklats av noter och diverse meningslöst pladder, fast det i sig själv är ett klart ljus, nästan tillräckligt för att lysa upp hela skriften."
(Luthers företal till Romarbrevet)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tyvärr tycker jag inte att Romarbrevet är viktigast utan evangelierna, och essentiellt: trosbekännelsen.
Hörde om en församling i Jönköping där man ältade Esseerbrevet varje söndag. låter ensidigt.
Paulus' brev är viktiga, men de är, enligt min mening, inte "huvudet"
Hej z,
Jag har inte arbetat med bloggen på ett tag, men tack för din kommentar!
Luther var lite av överdrifternas man och kan ibland uppfattas som alltför ensidig. Kanske var han delvis tvungen att vara det i den situation han nu befann sig i?
"Huvudet" för Luther är Jesus Kristus, ingen annan. Romarbrevet är ett "huvudstycke" i den mening att det klart och tydligt berättar om Jesus Kristus och Guds evangelium.
Hur menar du att trosbekännelsen "essentiellt" är viktigast? Vilken/a trosbekännelser?
Mvh
Den niceanska/apostoliska.
Treenigheten fastställs i denna trosbekännelse, bakom vilken det säkert ligger ett hårt arbete med tolkningar som präster, och teologer gjorde, t ex polemiserade mot arianer, osv.
Att Gud är treenig står inte klart och tydligt i bibeln: Det är en tolkning som ligger bakom detta grundfundament till vår kristna tro. Hårt arbetande människor har tolkat bibeln.
Ja, bibeln i sig är OCKSÅ en tolkning. Det är människor (rabbiner, präster....) som bestämt vilka skrifter som ska ingå och i vilken ordning de ska stå. Tolkning är alltså essentiellt. Besvärligt arbete ligger bakom bibelns ihopsättning och kanon.
Detta kan man vara tacksam för.
Vad jag egentligen ville säga var alltså att bibeln inte hoppat ihop av sig självt och att "Skriften allena" därmed är en motsägelse.
Att Luther överhuvudtaget hade en kristen tro på den treenige Guden beror alltså på urkyrkans tolkningar (för jag tror inte att han kommit på den där gudsbilden själv om han bara levt ovetandes på en öde ö, med enda sällskapet: en bibel).
Tuffa överläggningar och diskussioner har krävts för den tro som vi idag tar för given.
Hej igen z!
Jag är helt enig i vad du skriver om Apostolikum och Niceanum, dessa trosbekännelser är ovärderliga för den kristna kyrkan. Utvecklingen av dessa och de tidiga striderna mot olika gnostiska trosrörelser är ett tecken på den helige andens närvaro hos och hjälp för de troende. Samma status kan aldrig de "lutherska bekännelseskrifterna" få i en sant evangelisk kyrka.
En modern bekännelseskrift som är av stort värde är den sk Barmenförklaringen. Den är värd att studeras av den moderna kristenheten tycker jag, givetvis aldrig på bekostnad av Apostolikum och Niceanum.
Jesus är med oss, kroppsligen i sin och sin faders ande, intill tidens slut. Låt oss alltid bekänna och prisa hans heliga namn.
Mvh
Amen
O grattis till ditt barn
Skicka en kommentar