måndag, september 30, 2013

Ett demokratiskt globalt beslutsorgan

I sitt svar på en debattartikel av företrädare för stiftelsen Global Challenges Foundation (22/9), angående riskerna för och med katastrofala temperaturhöjningar, varnar Björn-Ola Linnér och Roger Pielke Jr. (27/9) i sin tur för att låta hoten mot jordens miljö och klimat skrämma oss in i antidemokratiska och auktoritära styrelseformer.

Vad Linnér och Pielke uppenbarligen reagerar mot är stiftelsens utgångspunkt i att det behövs ett "effektivt globalt beslutsorgan" för att på ett bra sätt kunna möta just hoten mot jordens miljö och klimat. Men jag funderar på om deras reaktion är så genomtänkt.

För det första: vi har redan en mängd globala beslutsorgan, bland annat Förenta Nationerna och G20. Dessa är i dagsläget visserligen inte effektiva i att möta mänsklighetens globala utmaningar på ett bra sätt, men de är likväl beslutsorgan. Hur ska vi tolka Linnér och Pielke? Är det just "effektiva" globala beslutsorgan som är problemet, eller är det globala beslutsorgan över huvud taget? Om globala beslutsorgan är problemet, hur ska vi då förhålla oss till exempelvis FN:s roll i globala beslutsprocesser?

För det andra: varför skulle det finnas någon principiell motsättning mellan ett effektivt globalt beslutsorgan och en demokratisk styrelse? Det är förvisso sant att befintliga globala beslutsorgan inte alls är demokratiska. Men det finns inget som säger att det måste fortsätta vara så. Tvärtom, att våra globala beslutsorgan demokratiseras är en förutsättning för att de ska kunna möta till exempel hoten mot jordens miljö och klimat på ett bra och effektivt sätt. Utan demokratiskt inflytande kan inte de nödvändiga besluten få den legitimitet hos den globala allmänheten som krävs för de ska kunna implementeras. Dessutom är risken stor att en kraftigt försämrad miljö och en allt hårdare konkurrens om jordens begränsade resurser allt mer kommer att försvaga demokratins möjligheter och ställning på lokal nivå.

Den tid är för länge sedan förbi då beslut endast kunde fattas på lokal nivå, vad nu “lokal” innebär. Även nationella, kommunala och privata beslut får ju konsekvenser globalt. Det är därför helt nödvändigt att vi förbättrar våra globala beslutsorgan så att lokala beslut på alla nivåer kan samverka mer effektivt och ändamålsenligt i arbetet för en bättre miljö för hela jorden. En demokratisering av våra globala beslutsproceser kommer vara nyckeln till framgång i detta sammanhang.

söndag, juni 02, 2013

Dopet är att begravas med Kristus

Eftersom jag ser dopet som platsen där vi bekräftar och offentliggör Jesu död för oss och vår död med Jesus, snarare än platsen där vi dör (korset) och uppstår (framtidshoppet), så föredrar jag att säga med Paulus: Dopet är att begravas med Kristus. Detta skyms tyvärr något i den enligt min mening ganska märkliga översättningen i B2000 (Rom 6:4):
"Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom..."
Det är inte lätt att översätta både grannt och ordagrannt men det borde väl snarare heta:
"Vi har...blivit begravda med honom (συνετάφημεν αὐτῷ) genom dopet till döden (τοῦ βαπτίσματος εἰς τὸν θάνατον)", eller "genom dopet, som är ett dop till döden".
Det som betonas är att vi inte längre kan leva kvar i synden, för om vi har döpts så har vi döpts med dopet till syndernas förlåtelse (εἰς ἄφεσιν ἁμαρτιῶν) eller med andra ord dopet till döden bort från synden.
Med andra ord. På korset dör vi med Kristus. I dopet begravs vi. Dopet är inget avrättningsredskap utan en plats för bekännelse (tillbakablickande till hans kors) och bön (framåtblickande till vår och hela skapelsens slutgiltiga upprättelse).



- Posted using BlogPress from my iPad

tisdag, april 09, 2013

Socialdemokratiskt program för global demokrati

På sin kongress antog Sveriges socialdemokratiska arbetareparti ett nytt partiprogram. Man kan säkert lyfta fram många olika intressanta aspekter och nyheter. Men från mitt perspektiv är det viktigaste det starka ställningstagande för global demokrati - med ett demokratiserat FN som hörnsten - som flera formuleringar i partiprogrammet implicerar. Se t.ex.:

Socialdemokratins demokratisyn känner inga nationsgränser. Målet är en global gemenskap grundad på demokratins ideal. s6 
Internationell solidaritet innebär att stå upp för de mänskliga rättigheterna, vidga kretsen av demokratier och ge ett tydligt stöd till de rörelser som kämpar för detta. Men det handlar också om att vidga demokratins verkningsradie över nationsgränserna. s6 
Internationaliseringen innebär också nya utmaningar för den demokratiska delaktigheten. Många politiska beslut, som tidigare kunde tas på nationell nivå, kräver idag internationella överenskommelser och gränsöverskridande lagstiftning. s15 
Vi anser att hela FN-systemet bör reformeras för att åstadkomma en demokratiskt uppbyggd, global beslutsorganisation som bättre återspeglar förhållandena i dagens värld. s25 
Det svenska biståndet ska motsvara minst en procent av bruttonationalinkomsten. Utvecklingssamarbetet ska bygga på utvecklingsländernas egna resurser och stödja framväxten av demokratiska institutioner och ett starkt civilsamhälle, såväl lokalt som globalt. s25


Således utmanar demokratin för första gången på allvar, åtminstone i ett socialdemokratiskt partiprogram, nationalismen som politikens yttersta ram. "Folkhemmet" kan inte längre bara syfta på Sverige och svenskarna, utan måste i sin mest grundläggande och omfattande mening förstås som hela jorden och hela mänskligheten. Jag tror få ännu anar vilken radikal förändring av politiken detta kan föra med sig på längre sikt. Samtidigt är det förstås en pragmatisk och nödvändig uppdatering av en för länge sedan förlegad människosyn och världsbild, åtminstone för den som på riktigt vill försöka hantera vår tids stora politiska utmaningar.

Ok, så nu har alltså socialdemokratin genom sitt partiprogram tagit ställning för en sant demokratisk vision: ALLA ska med! Nu saknas bara strategin för hur vi kan ta oss dit...

Fri (in)vandring i en gränslös värld?

Före jul ställdes på Flyktingbloggen frågan varför det inte går att införa fri invandring. Detta har nu även debatterats utifrån Centerpartiets arbete med att ta fram ett nytt idéprogram.

Som ett inlägg i debatten postar jag här en utvecklad version av min kommentar på Flyktingbloggen.

Principiellt är jag för öppna gränser mellan länder eftersom den ”rätt” jag har att bo i Sverige är en rätt som jag (eller mina förfäder) har tagit mig på andras bekostnad, vilket med andra ord i grunden är orätt. Jag menar att alla människor har ett moraliskt ansvar att motverka denna orättvisa struktur.

Samtidigt tror jag starkt på ett ordnat rättssamhälle. Vi lever idag i ett globalt samhälle där vi inte anser att alla människor är lika inför lagen, att olika människors röst ska väga olika tungt och där resursfördelningen är extremt obalanserad. I ett sådant samhälle uppstår lätt stor otrygghet, och risken att de med minst makt cyniskt utnyttjas är uppenbar.

Jag tror att gränserna bara kan öppnas gradvis och parallellt med att alla människors (t.ex. juridiska och ekonomiska) status stärks globalt. Detta är ett brådskande men samtidigt långsiktigt arbete. I detta arbete tror jag det krävs ett globalt demokratiskt parlament, ett verktyg för oss att stärka och utrusta människor på ett sätt så att fri och trygg rörlighet kan bli (åtminstone betydligt mer) möjlig.

Den politik som vill verka för en värld utan osolidariska gränser har ett ansvar att samtidigt verka för en värld av gränslös solidaritet.

Location:Hjällbo

måndag, mars 11, 2013

Partistyrelsen bör prioritera den globala demokratin

Debattartikel i AiP, publicerad 4/3-13

Förslaget till nytt partiprogram tar i flera formuleringar tydlig ställning för en demokratisering av vårt globala samhälle och av FN:

Socialdemokratins demokratisyn känner inga nationsgränser. Målet är en global gemenskap grundad på demokratins ideal. (s4)
Internationell solidaritet innebär att stå upp för de mänskliga rättigheterna, vidga kretsen av demokratier och ge ett tydligt stöd till de rörelser som kämpar för detta. Men det handlar också om att vidga demokratins verkningsradie på det globala planet. (s5)
Vi anser att hela FN-systemet bör reformeras för att åstadkomma en demokratiskt uppbyggd, global beslutsorganisation som bättre återspeglar förhållandena i dagens värld. (s24)


Om förslaget antas kan det nya partiprogrammet bli en mycket viktig tillgång i det som är vår tids största politiska utmaning: att stå upp för den sociala demokratin i ett globalt samhälle. Inte bara för att vi som mänsklighet ska få de verktyg vi behöver för att kunna hantera till exempel hotet mot miljö och klimat och kapitalismens gränslösa härjningar. Utan lika mycket för att kunna bevara och åter stärka det lokala inflytandet och den nationella demokratin i en globaliserad värld.

Socialdemokratin, som från sin födelse varit en rörelse för demokrati och alla människors lika värde, borde se det som sin självklara uppgift att gå i täten för den globala demokratins genombrott. Därför är det en besvikelse att partistyrelsen i sitt utlåtande över de motioner som föreslår ett socialdemokratiskt ställningstagande för en demokratisering av FN och för global demokrati säger att man inte vill "prioritera" att verka för en sådan utveckling. Kontrasten till det föreslagna partiprogrammet kunde knappast vara större!

Istället för upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett demokratiskt FN-parlament menar partistyrelsen att vi ska fortsätta driva på för en reformering av FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet behöver reformeras på olika sätt. Det behövs till exempel en mer balanserad regional representation. Socialdemokratin ska naturligtvis bidra så gott man kan till detta reformarbete. Men att göra det istället för att verka för den globala demokratin är en mycket olycklig felprioritering! Reformer av Säkerhetsrådet är väldigt svåra att åstadkomma, bland annat av det enkla skälet att Säkerhetsrådets permanenta medlemmar själva måste godkänna att deras privilegierade ställning delas eller inskränks. En parlamentarisk församling inom FN (UNPA) skulle däremot kunna upprättas i enlighet med artikel 22 i FN-stadgan, utan möjlighet för ett veto från Säkerhetsrådet. Ett UNPA skulle sedan kunna fungera som en mänsklighetens folkliga plattform och kanal, bland annat för att driva opinion just för en reformering av Säkerhetsrådet.

Partistyrelsen hänvisar även till den Interparlamentariska unionen (IPU) som ett försök att förklara varför vi inte behöver en parlamentarisk församling inom FN. Men det är som att säga att vi inte behöver Sveriges riksdag eftersom vi har sammanslutningar av och samarbeten mellan kommuner. De fyller helt olika funktioner. IPU syftar till att ge de nationella parlamenten en bättre översikt och insyn i de internationella frågorna. Jättebra. Men ett UNPA syftar till att ge oss ett direkt demokratiskt inflytande i de internationella och globala beslutsprocesserna. Inget i IPU:s stadgar eller uttalade ambitioner ger oss anledning att tro att IPU är på väg att utvecklas mot ett demokratiskt FN-parlament. Tvärtom. Att avfärda upprättandet av ett UNPA med hänvisning till IPU kan därför i nuläget inte tolkas på annat sätt än som ett tydligt ställningstagande mot den globala demokratin.

Man kan ha stor förståelse för den osäkerhet som kan drabba oss alla inför de svåra uppgifter som FN och det globala samhället nu kallar oss till att anta. Men vi får inte låta rädslan styra oss. Vår planet, våra barn och barnbarn, har inte råd med det. Om viljan finns så tar vi oss nu samman och står åter igen upp för demokratin. I ett globalt samhälle måste det innebära att stå upp för den globala demokratin.

Med vänlig, uppmuntrande och starkt uppmanande hälsning till partistyrelsen, kongressombuden och svensk socialdemokrati.

Länk till motionen M13 som uppmanar den socialdemokratiska partikongressen att "ta ställning för en demokratisering av FN och för global parlamentarisk demokrati genom upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN"
Läs mer om relationen mellan ett eventuellt UNPA och IPU

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Hjällbo

onsdag, februari 20, 2013

Tid att stå upp för den globala demokratin!

Liksom för många andra så har mitt senaste halvår präglats av ett pånyttfött intresse för Olof Palme, en vilja att blicka tillbaka till hans politiska idé och gärning. Men inte bara som en nostalgisk dagdröm om en svunnen socialdemokratisk storhetstid, utan framför allt som ett försök att återfinna den ständigt aktuella grund varur rörelsen en gång föddes och på vilken vi stadigt måste stå för att kunna möta vår tids och framtidens stora politiska utmaningar.

Så vad hittar vi då i Olof Palme? Jo, förstås en unik politiker och person som överglänser mycket vi sett både före och efter honom. Men också någon som kände till människans bristfällighet, och som just därför alltid var mån om att hänvisa bortom den egna personen, till det som just därför måste vara politikens och socialdemokratins kärna och ständiga uppgift: demokratin. På partikongressen 1975 sa Palme: "Demokratin är för oss kärnan i socialismen. Vårt partiprogram handlar om demokrati."

Socialdemokratin, detta ville Olof Palme alltid påminna oss om, har historiskt tagit ställning för den parlamentariska demokratin i avgörande skeden. Partikongressen 1891 tog ställning för "den allmänna rösträttens fredliga medel" och tog samtidigt avstånd från "all slags dynamitagitation" och anarki. Likaså stod socialdemokratin upp för demokratin när revolutionära vågor åter brusade vid slutet av och efter första världskriget. Partiledaren Hjalmar Branting yttrade 1919: "Vi ha kämpat en mansålder för demokratin. Icke ska man kunna inbilla oss, att det vi kämpat för är en värdelös illusion." Det var ju inte det långsiktiga och fredliga demokratiska arbetet som var illusionen, utan det var tvärtom diktaturens och anarkins våldsideologier som skulle visa sig vara förgängliga luftslott. I en minst lika prövofylld stund, under nazismens och 2:a världskrigets mörka årtionde, vek inte socialdemokratin från sina principer, snarare valde man att utveckla demokratins uppgift. Sann demokrati är inte bara en formalitet, den har och söker ständigt på nytt ett socialt och ekonomiskt innehåll. Eller med Per Albin Hanssons välkända ord:

Först ska vi befästa den politiska demokratin, därefter ska vi förankra den sociala demokratin, och den sociala välfärden. Sedan är tiden inne att gripa sig an med den ekonomiska demokratin.

Nu är hög tid att stå upp för den globala demokratin. Inte bara för att vi idag lever i ett globalt samhälle och att vi socialdemokrater (sägs det) "vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde." (Partiprogrammet 2001) Inte heller bara för att det för oss socialdemokrater (sägs det) är "en självklar uppgift att globalisera demokratin och demokratisera globaliseringen." (Internationella programmet) Utan i hög grad också eftersom en demokratisering på global nivå idag är en förutsättning för att inte den politiska, sociala och ekonomiska demokratin på lokal nivå sakta men säkert ska urholkas.

Det kan vara så att både en och annan socialdemokrat känner viss tvekan inför detta för demokratin så avgörande steg. Man bör ha förståelse för det. Hela socialdemokratins nationella och internationella historia har starkt präglats av den (inter)nationalistiska världsbilden och människosynen, på gott och ont. Avkolonialiseringen och det svenska folkhemsbygget är exempel på den positiva kraft som kan finnas i nationalismen. Och visst var det så att när Per-Albin pratade om "det goda hemmet" som icke "känner...till några privilegierade eller tillbakasatta", så menade han inget annat än Sverige och svenskarna? Jo, självklart. Men det är en verklighetsfrånvänd illusion att tro att en sådan begränsad syn på oss och vårt hem kan ha en möjlighet att möta den globala ekonomins och ekologins utmaningar. Rädslan är förståelig, men vi kan inte låta den styra oss. Om vi menar allvar med vår värdegrund så kan vi inte längre låta de globala beslutsprocesserna styras av de mäktigaste nationerna och kapitalägarna. Då måste mänskligheten få styra också över kapitalismens och nationalismens kelgrisar. Ingen privilegierad och ingen tillbakasatt. Ett globalt demokratiskt samhälle där varje människas enskilda röst räknas på lika villkor och där hela mänsklighetens samlade röst får komma till tals.

De flesta inser att vägen till ett globalt samhälle "grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde" är lång, och det är förstås viktigt att gå gradvis fram. Annars riskerar vi bakslag som missgynnar demokratins sak. Men när vägen är lång är det desto viktigare att tydliggöra den långsiktiga visionen och att konkretisera de nästa små stegen fram. På partikongressen har vi en möjlighet att göra det genom att anta motionen om ett socialdemokratiskt ställningstagande "för en demokratisering av FN och för global parlamentarisk demokrati genom upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN."

En bekant sa nyligen till mig att det ju borde vara en självklarhet för den socialdemokratiska partikongressen att anta en sådan motion. Ja, det kan man tycka. Men jag har insett att det inte är det. Inte alls. Därför vill jag med detta inlägg uppmana socialdemokrater och andra att våga stå upp för demokratin i vårt globala samhälle. Om inte genom att uttrycka stöd för den nämnda UNPA-motionen, så åtminstone genom att lyfta fram alternativa eller komplementerande förslag.

Låt mig avsluta med ännu ett ofta använt citat, av den gamle finansministern Ernst Wigforss:

Den som öppet godtagit en demokratisk likvärdighetsprincip, kan inte sedan efter sitt behag avgränsa dess tillämpning till vissa livsområden.

"Kan och kan", om viljan finns så...

Länk till motionen M13 som uppmanar den socialdemokratiska partikongressen att "ta ställning för en demokratisering av FN och för global parlamentarisk demokrati genom upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN".

Länk till partistyrelsens utlåtande som menar att vi inte bör "prioritera" denna fråga.

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Lövgärdet

måndag, februari 04, 2013

Försvara människan! - riktlinjer för framtidens försvarspolitik

Med 1:a och 2:a världskrigen föll en hård och slutgiltig dom över nationalismens och internationalismens militära krigs- och försvarspolitik, som särskilt sedan den westfaliska freden 1648 varit förhärskande på jorden. Det bör nu vara allmänt uppenbart: Den westfaliska världsordningen kan inte möta vår tids största säkerhetsutmaningar, som de ekologiska och ekonomiska kriserna, spridningen av små och stora massförstörelsevapen, pandemier och människotrafficking.

Men ändå saknar vi fortfarande egentliga alternativ. Vi lever ännu med den internationalistiska konkurrensens fördömda oordning. Vi vet att det är fel, men vi vågar inte ta konsekvenserna av vår kunskap. Sed, "audentes fortuna iuvat!"


En hållbar försvarspolitik kan endast byggas på sanning och verklighet. Och sanningen finns ju i domen som föll, såsom den kom till uttryck i den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter."

Statssuveräniteten har inte längre rätt att anses vara försvarspolitikens överordnade princip. Nu måste mänskligheten - alla människor och varje enskild människa - sättas i första rummet.



Kort sagt: försvara människan! - hennes grundläggande territorium (jorden) och hennes autonomitet och suveränitet (demokrati och lag).

1. Gemensam säkerhet. Ingen kan längre på allvar säga sig vara "neutral" eller "alliansfri". Vi bör bekräfta och bejaka att vi ingår i en global allians för alla människors och varje människas säkerhet.

2. Vi bör inrikta oss på att skydda jorden som alla människors hem och värna förutsättningarna för liv på vår jord också för framtida generationer.

3. Vi bör stå upp för den globala demokratin: för alla människors och varje människas styre och styrka, för alla människors samlade röst och varje människas enskilda röst, för allmänmänsklig tillgång till basala livsmedel, till hälsa, arbete och fritid.

4. Vi bör verka för att lag och ordning upprättas. "Jord skall med lag byggas!" Lagens uppgift är att skydda och stärka mänsklighetens säkerhet, och att bidra till ramar för ett hållbart liv på jorden.

5. Militär (dvs våldsmakt avsedd att användas mot andra) måste successivt omförvandlas till polis (dvs våldsmakt avsedd att användas för alla). Detta kan bara ske parallellt med demokratiseringen av våra globala beslutsprocesser och med att internationell och global lag upprättas och utvecklas.

6. I centrum för framtidens försvarspolitik står försvaret av människan: alla människors gemensamma säkerhet och varje enskild människas säkerhet. Dessa båda är mänsklighetens konstanta poler: alla och envar. Alla andra mänskliga konstellationer, på mer eller mindre lokal nivå, får hävda sin säkerhet på ett sådant sätt att det inte sker på bekostnad av mänsklighetens kollektiva eller individuella säkerhet.

7. Ovan har beskrivits förslag på riktlinjer för framtidens säkerhetspolitik. Framtiden är på många sätt redan påtaglig mitt ibland oss. Samtidigt har vi en lång väg att gå om vi ser till tillståndet för vår samtida säkerhetspolitik. I vår längtan och strävan efter målet får vi inte glömma var vi faktiskt står nu, och därmed riskera vår, vår familjs och våra vänners säkerhet. Vi måste - brådskande men tålmodigt - gå steg för steg.

8. Om det sker som ett steg på vägen mot framtidens säkerhetspolitik kan en utveckling av regionala militära samarbeten (inom Norden, EU eller NATO t.ex.) vara en förbättring jämfört med nuvarande status. Nyttan av alla sådana samarbeten kan därför inte bedömas och framhållas i sig själva, utan endast i ljuset av försvarspolitikens överordnade principer som de är beskrivna ovan.


- Posted using BlogPress from my iPad
Location:Hjällbo

fredag, januari 25, 2013

Mänsklighetens frihet är världens fred

I början av januari hade jag den stora förmånen att tillsammans med Maj Britt Theorin få delta i ett samtal om FN-reformer i samband med SSU:s nyårskurs på Bommersvik. Självklart lyfte jag då fram det som jag och UNPA-kampanjen tror är den enskilt viktigaste reformen i vår tid: demokratiseringen av FN genom upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett demokratiskt FN-parlament.

Det finns förstås många utmaningar på väg mot att denna reform ska bli verklighet. En av de svåraste ligger i den nationalistiska världsbild och människosyn som vi människor ännu i hög grad bär på.

På en yttervägg på en av Bommersviks byggnader kan man se en muralmålning, som lär ha utförts av en chilensk konstnär vid namn Ely Moaz. Den bär budskapet "La libertad de los pueblos es la paz del mundo" eller på svenska "Folkens frihet är världens fred".


Det är sant, och man förstår budskapets styrka bäst i ljuset av den efterlängtade befrielse som alla de folk bär på som hålls fångar under imperialism och kolonialism. Och detta är ju ännu idag en smärtsam realitet för många av världens minoritetsfolk. Det finns ingen fred så länge förtrycket består.

Men, om man tittar djupare in i målningens budskap, är det då inte något ännu mer centralt och grundläggande som längtar efter att bryta fram genom väggen? Idén om att människan primärt skulle bestå av ett antal avgränsbara "folk" som har att förverkliga sig själva mer eller mindre på de andra "folkens" bekostnad, har inte den idén med 1:a och 2:a världskrigen visat sig vara fördömd? Har inte 1900-talets slut och 2000-talet början snarare bevisat att alla folk är förenade på ett så djupgående sätt att det i realiteten är praktiskt taget omöjligt att säga var det ena folket börjar och det andra slutar? Folkens fångenskap består idag främst av vår bundenhet till den nationalistiska mytens förlegade världsbild.


Idag borde alltså budskapet snarare vara: "Mänsklighetens frihet är världens fred". Och om vi tänker efter, visst är det endast genom mänsklighetens frihet som även folkens frihet kan förverkligas?
Location:Hjällbo